Potentilla riskfaktorer som kan leda till ländryggsbesvär.
Syftet med studien var att undersöka potentiella riskfaktorer och dess koppling till rapporterad längdryggssmärta. De riskfaktorer som de undersökte var flexibilitet, muskelstyrka, muskeluthållighet samt antropometriska variabler (längd, vikt, BMI, längd på överkropp och kroppsmassa på överkroppen)
Deltagarna tillfrågades gällande eventuella besvär efter varje runda under en tävlingssäsong och sambanden utvärderades mellan dessa riskfaktorer och rapporterade besvär av ländryggssmärta.
Vilka deltog i studien?
18 st elitaktiva golfspelare där åldrarna varierande mellan 18 och 35 år.
Hur var studien konstruerad och vad fick deltagarna göra?
Innan studien började genomfördes tester av följande:
Muskelstyrka i bål, rygg och höftextensorer.
Muskeluthållighet i bål och rygg.
Rörlighet i bål och höft.
Data samlades även in gällande deltagarnas längd, vikt, BMI, längd på överkropp och kroppsmassa på överkroppen.
Samtliga deltagare spelade minst 15 rundor golf (540 hål) under den 10 månader långa tävlingssäsongen. Antalet rundor varierande från 15 till 31 spelade rundor.
Deltagarna tillfrågades gällande eventuella besvär efter varje runda samt hur det eventuellt påverkade deras prestation.
Vad visade resultaten?
Endast 1 person upplevde aldrig någon ländryggssmärta under perioden då studien pågick.
Mer än hälften (57%) rapporterade allvarligare ryggsmärta vid ett eller flera tillfällen under säsongen.
Följande fysiska förutsättningar hade signifikant negativ påverkan på ländryggsmärta, dvs, ökade risken för skador:
Stelhet i höftböjarmusklerna.
Stor skillnad i styrka i sidoplankan, vilket testar muskeluthållighet i bålens sidomuskler. En sidoskillnad i hålltid större än 12.5 sekunder, där höger sida är svagare än vänster.
Lågt BMI.
Slutsats
Lågt BMI var en riskfaktor för ländryggsbesvär. Det kan förklaras genom att långa och smala golfspelare var mer benägna att få ländryggsmärta i jämförelse med spelare som var kortare och hade lite mer kroppsmassa.
En förklaring kan vara att långa smala spelare ofta kan vara mer rörliga, nästan för rörliga. Vilket kan leda till att de hamnar i ytterlägen under svingrörelsen, ytterlägen som kan skapa hög belastning på ländryggen. Långa golfspelare med långa svingrörelser och högre hastigheter är därför mer beroende av en högre andel muskelmassa och större kroppsmassa för att skydda ländryggen från eventuella skador.
Sambandet mellan svaghet i bålens sidomuskler, framförallt på höger sida, och ländryggsmärta kan förklaras genom att dessa muskler på höger sida av bålen är väldigt aktiva under golfsvingens accelerationsfas. Det i kombination med att överkroppen sidoböjer till höger under nedsvingen, vilket skapar en hög belastning på höger sida bål och höger sida ländrygg. Därför är styrka i det området nödvändigt för att kunna hantera den belastningen.
Stelhet i höftböjarna kan påverka själva svingrörelsen och då främst begränsa förmågan att kunna rotera höften korrekt. Vilket kan skapa oönskad belastning på ländryggen.
Artikeln publicerades 2005.
Besök gärna min hemsida och upptäck hur jag
kan hjälpa dig på din resa mot lägre scorer.