Vilken uppvärmningsrutin skapar bäst förutsättningar?
Syftet med studien var att fastställa den akuta effekten (nära inpå prestation) av två olika uppvärmningsrutiner och dess påverkan på svinghastiget, slaglängd, precision och konsekvent bollträff. Statiska eller dynamisk rörlighetsträning.
Statisk rörlighetsträning - det innebär att man intar en position, sträcker ut en eller flera muskler, och sedan håller den positionen stilla under en viss tid.
Dynamisk rörlighetsträning - det bygger på rörelse och att man går ut i musklernas ytterläge en kort stund och sedan tillbaka.
Vilka deltog i studien?
15 st manliga tävlingsaktiva golfspelare med en snittålder på 20.6 år.
Deltagarnas snitthandicap var 2.5 (±1.5).
Hur var studien konstruerad och vad fick deltagarna göra?
Två olika uppvärmningsrutiner genomfördes:
en statisk uppvärmningsrutin (ca 20 minuter)
en dynamisk uppvärmningsrutin med en golfklubba
Upplägget var enligt följande:
Samtliga deltagare testa både uppvärmningsrutinerna och mätningarna genomfördes omedelbart efter att försökspersonerna exponerats för varje uppvärmningsrutin.
Mätningar genomfördes vid två olika tillfällen med två dagar mellanrum.
Efter uppvärmningen fick deltagarna slå 10 slag med en driver där svinghastighet, slaglängd, precision och konsekvent bollträff mättes.
(konsekvent bollkontakt mättes genom subjektiv feedback från varje deltagare genom att ställa frågan ''Hur väl slog du den där?'' och registrerade ''ja'' för bra kontakt och ''nej'' för dålig kontakt.)
Vid ett av tillfällena genomförde deltagarna den dynamiska uppvärmningsrutinen.
Vid det andra tillfället inleddes uppvärmningen med 20 minuter statisk stretching och efterföljdes sedan av den dynamiska uppvärmningsrutinen.
Vad visade resultaten?
Medelvärdet för deltagarnas klubbhastighet var 4.19% långsammare när de utfört den statiska stretchingen.
Medelvärdet för deltagarnas slaglängd var 5.62% kortare när de utfört den statiska stretchingen.
Medelvärdet för deltagarnas precision var 31.04% sämre när de utfört den statiska stretchingen.
Medelvärdet för deltagarnas bollträff var 16.34% sämre när de utfört den statiska stretchingen.
Den statiska uppvärmningsrutinen skapade alltså sämre värden inom alla 4 mätvariabler.
Slutsats
I studien spekuleras det kring olika förklaringar till denna försämring av prestationsförmåga efter den statiska uppvärmningsrutinen.
En förklaring är att kraftproduktionen försämras på grund av att muskelsenorna blir "slappa" efter stretchövningarna. Vilket leder till en försämrad förmåga att skapa elastisk energi i musklerna. Den elastiska energin kan likans med en gummisnodd. Ju mer vi drar ut gummisnodden desto mer spänns den och energi lagras, som sedan släpps lös när gummisnodden släpps. Om gummisnodden är för slapp och inget motstånd skapas när den dras ut, då skapas heller ingen elastisk energi som kan producera kraft. På likande sätt fungerar musklerna.
Det kan också finnas en neuromuskulär förklaring till minskningen av prestationsförmågan efter stretching. En annan studie har mätt reflexkänsligheten hos musklerna efter upprepad statisk stretching. Resultaten visar en signifikant minskning av reflexaktivitet, koordination och kraftproduktion.
Slutsatsen är därför att golfspelare bör undvika statisk stretching som uppvärmning i nära anslutning till prestation/träning och spel. Rekommendationen är att använda sig av en aktiv dynamisk uppvärmning som består av rörelser med lägre intensitet och som efterlikna de rörelser och ytterlägen som behövs för golf.
Om en idrottare har dålig svingteknik på grund av bristande rörlighet så bör denna typ av statisk rörlighetsträning utföras efter ett konditionspass, träning eller tävling.
Artikeln publicerades 2009.
Besök gärna min hemsida och upptäck hur jag
kan hjälpa dig på din resa mot lägre scorer.